Olaus Magnus bilder
av Jan-Öjwind Swahn

Olaus Magnus var Sveriges siste katolske ärkebiskop. Han efterträdde sin bror Johannes vid dennes död 1544. Då var givetvis den svenska kyrkan redan luthersk, och titeln var en ren hederstitel för en prelat i exil. Under sin tid i Danzig och i Rom författade Magnus sin historia över de nordiska folken. Där finns beskrivningar över folk- och kulturliv i Sverige och angränsande områden som kan användas som information om det tidiga 1500-talet. Men bristerna är många. Särskilt historien hämtas inte sällan från Saxo och hans fabler över dansk fornhistoria. Skrönor och fabler får en ganska stor plats i skildringarna. Demoner och häxor är realiteter. Och illustrationerna är utförda i Italien av italienska träsnidare, och saknar i stort svensk lokalfärg.

Den långsamme
av J M Coetzee

På den första sidan av boken flyger Paul Rayment genom luften efter en kollision mellan en bil och en cykel. Det är cyklisten Paul som hamnar på sjukhus med ett ben amputerat. Den fram till dess aktive mannen blir en sextioårig åldring, beroende av omvårdnad i hemmet. Efter misslyckade kontakter med vårdare får han som hjälp Marijana Jokic. Hon är en kroatisk invandrare, hela familjen med man och tre barn har sökt sig till Australien. Ett förtroende byggs upp, Paul trivs med hennes omvårdnad, men hans känslor för henne blir allt starkare och han blir förälskad. Utan att riktigt erkänna det för sig själv försöker han vinna henne genom att erbjuda sig att ekonomiskt stödja Marijanas son Dragos studier. Marijana drar sig undan, och den mystiska författaren Elizabeth Costello kliver in i Paul Rayments liv för att vägleda honom.

Djingis Khan

av John Man

Någon gång under 1160-talet föddes i Mongoliet en hövdingason. Han hette Temujin under större delen av sitt liv, men blev för eftervärlden Djingis Khan. Hövding över alla mongoliska stammar. Givetvis försvinner en man från den trakten och tiden i myternas dunkel. De många berättelserna om ungdomsårens faror och strapatser kan vara delar av dessa myter. Men i början av 1200-talet blev han mycket påtaglig och verklig för sin omvärld. Under en rad fälttåg på 1210-talet strömmade de ena mongoliska ryttarstyrkorna söder och öster ut in i norra Kina som erövrades. Under 1220-talets första år vände styrkorna västerut genom Sibirien, Afghanistan, Irak och genom Kaukasusområdet till Krim. Det var en hänsynslös ryttararmé som anföll. Den hade förmågan att förflytta sig mycket snabbt. 100 000 man med varder två eller tre reservhästar kunde storma fram utan att sinkas av långsamma trosstrupper. De mongoliska erövrarna hade inte upptäckt att man kunde skaffa sig underkuvade folk att beskatta, utan såg ny områden som beten för sina enorma skaror av hästar. Om det fanns folk som gjorde motstånd så dödades alla innevånare. Bönder var det mest meningslösa för de nomadiska mongolerna, de kunde utan vidare utplånas när skörden, hästfodret, var bärgad. På gamla dar vände Djingis Khan österut för att göra upp räkningen med kineserna, och under ett fälttåg i Kina avled han sommaren 1227, förmodligen ungefär 65 år gammal. Under sitt liv hade han förvandlat det mongoliska folket från en rad splittrade stammar till världens största rike med en yta större än det romerska imperiet eller Alexander den store rike.

Dorés bibel

av Torgny Lindgren

Berättare är den beläste mannen på Avaberget som aldrig lärde sig att läsa. Han berättar om sitt liv, ofta tolkat genom Dorés bibelillustrationer. Tidigt i livet, framförallt med morfadern, mötte han dessa bilder och började tyda och tolka dem. För honom blev det stor konst och när han placerats på hem för efterblivna började hans ”livsuppgift”, att kopiera varje bibelbild ur minnet. Han lever i livslögnen att han är en älskad människa, särskilt att fadern som placerade honom på hemmet älskar honom. Med sitt enorma minne minns han allt som morfadern och några andra människor som senare kommer in i hans liv någonsin läst. Han blir både avvikare genom sitt handikapp och annorlunda genom sin förmåga.

Närmaste vännen blir i senare delen av livet notisskrivare Manfred Marklund. Han är den som förser tidningen i Skellefteå med notiser om vad som händer i detta inre av Västerbotten med alla dess poetiska namn. Avabäcken, Lillåträsket, Risliden. Manfred skriver eller förbättrar eller uppfinner berättelser från Västerbottens inland och klargör på det sättet författaren arbetsuppgift genom böcker Hummelhonung, Pölsan och Dorés Bibel. Ge röst åt trakten och om berättelsen inte redan finns så måste den skapas.

Gud vill det
av Dick Harrison


Efter en inledning som beskriver de klassiska medeltida korstågens historia i det heliga landet berättar författaren om nordiska insatser i den krigiska kristna kampen. Det är framförallt danska och norska kungar och stormän som deltog i operationer i Palestina.

Med tiden började fälttåg i norra Europa få status som korståg, dvs påvlig välsignelse. Den dansk expansion längst södra Östersjökusten mot de hedniska venderna under 1100-talet är formellt inte korståg. De har från början inte påvlig sanktion. Det är inte heller religionskrig, eftersom de bara delvis syftar till att omvända hedningar, men framförallt är räder för bytet skull. De är utan ambitioner att stanna eller etablera välde eller kyrka. Akrona faller 1169 för Valdemar den store och biskop Absalon, avtal sluts med gamla motståndare som blir vasaller under Danmark och successivt pacificeras området under dansk överhöghet.

Under 1200-talet är Baltikum korstågsfronten i norr. Biskop Albert driver fram ett kristet område kring Riga. Han utmanas av svärdsorden som med tiden kommer att behärska Estland. Svenskar och av danskar som gör svaga insatser. Danmark härskar formellt över Estland, men bara genom ombud. De har inte egna trupper att sätta in.

Under 1200-talet inleder också svenskarna sin offensiv österut. Först är det som en kolonisering av det egentliga Finland, men senare i Karelen i konfrontation med Novgorod. Allt eftersom förhållande inom riken förändras så förändras styrkeförhållande vid frontlinje. Ryssland har svaghetsperioder då de är hotade av mongoler och därför inte har kraften att kämpa i norr och väster. Magnus Eriksson inleder en offensiv 1348 som upphör när digerdöden slår till, och följs sedan av en svaghetsperiod när Magnus kommer i konflikt med svenska stormän.

I hjärtat av landet

av J M Cotzee

Magda bor med sin far på en ensligt belägen farm i det inre av Sydafrika. Hon berättar, men minnet ljuger. Först kommer berättelsen om hur fadern för hem den nya frun, hur den obetydliga dottern blir deras tjänare, och mördar dem. Sedan börjar berättaren om: Tjänaren Hendrik tar sig en hustru, en liten oskyldig flicka. Fadern börjar göra lovar omkring henne. Upphöjer henne till hustjänare, och till älskarinna. Dottern kämpar med sina känslor, en kväll skjuter hon in genom de älskandes fönster med en hagelbössa. Fadern förblöder, och mordet har verkligen skett. Dottern är ensam kvar med det unga svarta paret. De skall hjälpas åt att röja undan bevisen och att sedan leva tillsammans. Herre – tjänare, vit – svart relationen börjar att upplösas, gården förfaller och det forna tjänstefolket kan snart ta sig friheter. Bjuds in till friheter när Hendrik blir Magda älskare Slutet många år senare berättar om den gamla häxan som bor ensam kvar i ett förfallet hus i ödemarken.

Tiberius
av Gunnar Dahl


En omvärderande historia om Tiberius. Han har ofta framställts som en av de grymmare och mer hänsynslösa av romartidens kejsare. Men i den här boken försöker författaren finna andra, bättre sidor hos personen. Han blev Augustus efterträdare på ett osannolikt sätt. Hans far hade deltagit i motståndet mot Ceasar, och Tiberius fick mot alla odds plats vid kejsarhovet redan som barn. Senare adopterad av Augustus. Men före honom i rang att ärva makten fanns många unga män, som alla dog i unga år. På sin ålderdom kunde Augustus bara konstatera att Tiberius fanns kvar som den naturlige arvingen.

Han var en meriterad fältherre med många års erfarenhet av krigföring. Under ett hårt liv med många intriger stelnade människan Tibeius, som aldrig varit någon gladlynt person. De sista åren tillbringade han i sitt palats på Capri i självvald isolering. Boken berättar om Tiberius både historiskt och i romanensform. Det är i Villa Jovis som romandelarna utspelar sig. Under en kväll och natt i slutet av hans liv minns och tänker den gamle mannen medan han söker efter vila och sömn.