Mikaelidagens predikan
av Ingemar Franck
Doktorsavhandling i teologi som undersöker predikans innehåll under tre tidsperioder. Senmedeltiden, Luther och den luterska ortodoxin. De olika predikanternas dogmatiska syn på Mikaelidagen är olika. Undersökningen är givetvis medveten om dogmatiken, men utgångspunkten är homiletisk. Vad har predikan haft för uppgift och syfte. Här hänvisar författaren till Ivarsson frågeställning i avhandlingen "Predikans uppgift", som bryter med betonandet av det systematiskt-teologiska i tidigare undersökningar av predikan.
Medeltida förkunnare hade inte bara evangeliperikopen (Matt 18:1 ff) att tillgå när de skulle predika Mikaelidagen. Det fanns också en rik flora av legendberättelser om änglar i allmänhet och Mikael i synnerhet som det var vanligt att använda. Också uppslagsböcker i änglateologi fanns i stora upplagor. Predikningarna som undersökts visar att man inte använt hela dogmatiken i förkunnelsen, utan mycket koncentrerat sig på det mest folklig, framförallt om änglar som hjälpare och förebedjare.
Martin Luthers syn på förkunnarens uppgift var att den skulle med Guds ord förkunna för människan så att denna i anfäktelsen kunde stå fast i tron. Luther räknade med både lekamliga och andliga anfäktelser. Lidande och elände, tro på förkastelse, är exempel på anfäktelse enligt Luthers mönster och all detta kommer från djävulen. Själen försöker djävulen skada genom falsk lära, förtvivlan och onda lustar. Djävulen är ständigt närvarande nära människan och bearbetar henne ständigt. Luthers intresse för änglarna är inte det metafysiska intresse som fanns i medeltiden änglahierarkier, utan det själavårdande. Guds ord och Gud själv är den hjälparen mot djävulens angrepp. Änglarna finns med som Guds redskap. Men Luther är mycket kritisk mot tidigare tillbedjan av änglar, som han ser som avgudsdyrkan.
Den lutherska ortodoxin på 1600-talet har setts ner på av sentida forskare. Författaren vill i motsättning till kollegor framhålla att de verkligen hade ett program i sin förkunnelse. Exemplen kommer från Tyskland med Johan Arndt som främsta namn. Melanchtons inflytande som grundare av den ortodoxa teologin betonas. Predikans uppgift under denna tid är att betona Kristi verk. Därför ses mycket i änglabeskrivningar som indirekta syftningar på Kristus. Abraham får löfte från Gud via ängel, som är Kristus. Jakob brottas med Kristus. Mikael/Kristus strider mot Satan. Även om demontro och rädslan för trolldom var stark under den tid finner författaren inga belägg för att man predikat om onda änglar, utan de är stödet från goda änglar som betonas.










