måndag 25 februari 2008

Pegasus Bridge

av Stephen Ambrose

Pegasus Bridge var kodnamnet för bron över Caen kanalen vid Benouville några kilometer in från Normandies kust. Den bron och den närbelägna bron över Orne floden var av väldig betydelse för invasionen den 6 juni 1944. Om de allierade kunde säkra dessa övergångar skulle det skydda hela landstigningsområdet för en plötslig pansarattack från de starka pansarstyrkorna öster om landningsplatserna. Därför specialtränades brittiska luftlandsättningstrupper för att ta och hålla broarna under de första timmarna av strider. Dessa förband ur Oxford och Buckinghamshire Light Infantery blev de första allierade som kom i strid med tyska trupper när de klockan 0.16 den 6 juni 1944 landade med glidflygplan alldeles närs broarna och snabbt säkrade dem. Ledda av majoren John Howard kunde ett kompani hålla från början tveksamma tyska motanfall stången under några kritiska timmar. Allting tog mer tid än beräknat för britterna. Efterhand och med stor försening kunde en fallskärmsbrigad samlas och förstärka försvaret under kritiska timmar medan landstigningen pågick en halv mil borta vid kusten. På eftermiddagen, långt efter tidplanen, nådde de första kommandosoldaterna som landsatts med fartyg fram och förstärkte försvaret. Till britternas hjälp hade tyskarna ännu större problem. Den 21:a pansardivisionen under von Lucks befäl som fanns startklar mindre än en mil från broarna fick aldrig tillstånd att börja röra sig mot stridsområdet, och mot kvällen den 6 juni hade de allierade sänt in 175 000 man till ett jättelikt brohuvud som svårligen kunde rubbas.

Om de brittiska trupperna inte kunna hålla broarna på invasionssträndernas vänstra flank, så skulle tysk pansar ha kunna åstadkomma en katastrof genom att svepa fram och krossa de sårbara trupper som ännu inte hunnit gruppera sig landstigningen. När de inte skedde den första dagen, var invasionens framgång säkrad.

söndag 24 februari 2008

Dans på bryggan

av Björn-Erik Höijer

Höijer var på väg att bli en av de stora svenska dramatikerna när han i slutet av 1940-talet skrev "Dans på bryggan". Dramat handlar om familjen Falk med sin förlamade dotter, och om massören Rydén som ska hjälpa Edit att bryta den psykologiska spärr som gjort henne lam. Detta hör inte till Höijers mer uppmärksammade verk.

söndag 17 februari 2008

Evas bok

av Marianne Fredriksson

Efter brodermordet ger sig Eva av på en vandrig för att söka efter sina rötter. Hon har inga minnen när hon börjar vandringen som sträcker sig längre än till då hon och mannen gick över floden och lämnade det där ordlösa landet bakom sig. Ordlösheten gör att gårdag eller morgondag inte finns. I det "paradis" som hon kommer till lever alla i nuet. Men det är ett liv på flockens villkor, den djuriska, med ledarhannen i spetsen. Sakta återvänder minnet av modern och schamanen, av dem med orden. Minnet av uppbrottet och vandringen till ett nytt land tillsammans med pojken, Adam. Sedan har Adam gjort berättelser av det, frukten, ormen och skapat böneplatsen där han försöker tala med Gud. Från början berättelser för barnen Kain och Abel, men sedan en sanning. Evas insikter gör att hon finner försoningen med sonen och brodermördaren.

lördag 16 februari 2008

Engelbrekt Engelbrektsson

av Lars-Olof Larsson

Under lång tid har Engelbrekt blivit framställd som en svensk frihetshjälte ur folken djup, som ledde kampen mot dansk förtryck. Boken berättar historien om mannen Engelbrekt, så långt man kan följa honom i de mycket magra källorna. Den berättar också om bilden Engelbrekt och hur den uppkommit och förändrats. Vad källorna förmodligen berättar, de är krönikor skrivna i samtiden, men med tydliga tendenser att berätta historien ur en grupps perspektiv. Vad källorna förmodligen berättar är om frälsemannen och bergsmannen Engelbrekt som kliver fram som ledare för bergslagens lantmän i kampen för deras rättigheter. Först på grund av utländska fogdars rättsövergrepp, den mest kände var dansken Jösse Eriksson i Västerås. Sedan om uppror som följer mot kungamakten och den danskbaserade unionskungen Erik av Pommern. Men orsakerna till upproren är lite oklara, och förefaller inte alls ha varit något svenskt nationalistiskt uppror mot dansk välde. Unionen mellan Danmark, Norge och Sverige fortsatte i många år sedan Engelbrekt blivit mördad av en annan svensk adelsman 1436. Upproren som Engelbrekt stått i spetsen för, slutade med en seger för den svenska högadeln, och framför allt för Engelbrekts tidigare vapendragare Karl Knutsson, som tio år senare skulle kunna erövra kungatiteln för egen räkning.

Kalmarunionens tid

av Lars-Olof Larsson

I juni 1397 lät den då 44-åriga änkedrottningen Margareta kröna sin fosterson Erik till kung av Sverige, Danmark och Norge vid en festlighet i Kalmar. Därmed uppstod en union mellan tre riken som skulle finnas kvar i någon form till tidigt 1520-tal. Unionen bestod i att tre länder hade samme kung, men fortfarande var tre nationer med egna riksråd. Maktkampen pågick hela tiden som unionen bestod mellan kungen, ofta i grunden dansk, och det svenska riksrådet. Maktkampen gällde hela tiden löften till rikets högadel som kungen tvingades avge inför sin kröning, och som kungarna alltid fullständigt struntade i som fort de fått makten. De många upproren mot kungamakten kom ofta från allmogens led, där missnöjet med hänsynslös behandling och stora skatteuttag samlade folk. Från mitten av 1400-talet blev det svenska inflytandet allt större, till kung kröntes en svensk Karl Knutsson. Han blev dock lika impopulär som sina danska föregångare och avsattes två gånger. Under Sten Sture d ä och d y tid styrdes Sverige av riksföreståndare, utan krönt kung. De var dock minst lika hårdföra diktatorer som någon krönt kung. Mot slutet av perioden brutaliserades politiken, löftesbrott, mord och lagligt tveksamma avrättningar i renässansen anda.

Under långt tid hade bondeuppbåden var en stark maktfaktor. Den som kunde få gensvar hos allmogen hade stora möjligheter att ta upp kampen med statsmakten. En förändring började märkas i slutet av perioden när Kristian II med lätthet kunde erövra Sverige med värvade tyska, franska och skotska trupper. Tiderna var nya och centralmakten kunde behärska landet på ett annat sätt än under tidigare århundraden. Detta drog Gustav Eriksson maximal nytta av sedan han tagit makten med en blandning av bondeuppbåd och värvade utländska legotrupper.

Unionstanke kunde bestå i mer än hundra år därför att det i grunden var en god lösning för många inblandade. Risken för krig mellan nationerna kunde uteslutas, handeln i gränstrakterna gynnades, adel med gods i flera länder behövde union och kampen mot hansans dominans över handeln kunde föras med styrka.

fredag 1 februari 2008

Processen

av Franz Kafka

En morgon när Josef K vaknar har två män trängt sig in i hans rum för att häkta honom. Han blir häktad men får ingen förklaring varför. Det betyder inte att han förs bort, utan han får fortsätta att leva ett normalt liv men processen mot honom ska genomföras. Han går till rannsakning, han går till rannsakningens kontor. Josefs farbror och hans advokaten blir indragna.. han möter fabrikören på banken, konstnären, köpman Bloch, Leni, prästen. Processen verkar komma att pågå i mycket lång tid utan att något händer. Inga anklagelser formuleras, inga förhör hålls, inga tider för rättgång ges. Långsamt bryts Josef K ned, men känsla blir att det här är inget slut att vänta. Då kommer det brutala slutet så överraskande.