Engelbrekt Engelbrektsson

av Lars-Olof Larsson

Under lång tid har Engelbrekt blivit framställd som en svensk frihetshjälte ur folken djup, som ledde kampen mot dansk förtryck. Boken berättar historien om mannen Engelbrekt, så långt man kan följa honom i de mycket magra källorna. Den berättar också om bilden Engelbrekt och hur den uppkommit och förändrats. Vad källorna förmodligen berättar, de är krönikor skrivna i samtiden, men med tydliga tendenser att berätta historien ur en grupps perspektiv. Vad källorna förmodligen berättar är om frälsemannen och bergsmannen Engelbrekt som kliver fram som ledare för bergslagens lantmän i kampen för deras rättigheter. Först på grund av utländska fogdars rättsövergrepp, den mest kände var dansken Jösse Eriksson i Västerås. Sedan om uppror som följer mot kungamakten och den danskbaserade unionskungen Erik av Pommern. Men orsakerna till upproren är lite oklara, och förefaller inte alls ha varit något svenskt nationalistiskt uppror mot dansk välde. Unionen mellan Danmark, Norge och Sverige fortsatte i många år sedan Engelbrekt blivit mördad av en annan svensk adelsman 1436. Upproren som Engelbrekt stått i spetsen för, slutade med en seger för den svenska högadeln, och framför allt för Engelbrekts tidigare vapendragare Karl Knutsson, som tio år senare skulle kunna erövra kungatiteln för egen räkning.