Kalmarunionens tid

av Lars-Olof Larsson

I juni 1397 lät den då 44-åriga änkedrottningen Margareta kröna sin fosterson Erik till kung av Sverige, Danmark och Norge vid en festlighet i Kalmar. Därmed uppstod en union mellan tre riken som skulle finnas kvar i någon form till tidigt 1520-tal. Unionen bestod i att tre länder hade samme kung, men fortfarande var tre nationer med egna riksråd. Maktkampen pågick hela tiden som unionen bestod mellan kungen, ofta i grunden dansk, och det svenska riksrådet. Maktkampen gällde hela tiden löften till rikets högadel som kungen tvingades avge inför sin kröning, och som kungarna alltid fullständigt struntade i som fort de fått makten. De många upproren mot kungamakten kom ofta från allmogens led, där missnöjet med hänsynslös behandling och stora skatteuttag samlade folk. Från mitten av 1400-talet blev det svenska inflytandet allt större, till kung kröntes en svensk Karl Knutsson. Han blev dock lika impopulär som sina danska föregångare och avsattes två gånger. Under Sten Sture d ä och d y tid styrdes Sverige av riksföreståndare, utan krönt kung. De var dock minst lika hårdföra diktatorer som någon krönt kung. Mot slutet av perioden brutaliserades politiken, löftesbrott, mord och lagligt tveksamma avrättningar i renässansen anda.

Under långt tid hade bondeuppbåden var en stark maktfaktor. Den som kunde få gensvar hos allmogen hade stora möjligheter att ta upp kampen med statsmakten. En förändring började märkas i slutet av perioden när Kristian II med lätthet kunde erövra Sverige med värvade tyska, franska och skotska trupper. Tiderna var nya och centralmakten kunde behärska landet på ett annat sätt än under tidigare århundraden. Detta drog Gustav Eriksson maximal nytta av sedan han tagit makten med en blandning av bondeuppbåd och värvade utländska legotrupper.

Unionstanke kunde bestå i mer än hundra år därför att det i grunden var en god lösning för många inblandade. Risken för krig mellan nationerna kunde uteslutas, handeln i gränstrakterna gynnades, adel med gods i flera länder behövde union och kampen mot hansans dominans över handeln kunde föras med styrka.