Slaget om Kursk
av Anders Frankson och Niklas Zetterling

När vände det andra världskriget på östfronten? Finns det ett slag som kan ses som det avgörande för krigets utgång? Många skulle svara Stalingrad på båda frågorna. De mer specialiserade militärhistorikerna berättar framhåller ofta slaget vid Kursk sommaren 1943.

Den här boken är mer än en berättelse om ett stort slag i Ryssland 1943. En fyllig redogörelse av kriget mellan Sovjet och Tyskland. Förutsättningarna beskrivs, med massiv sovjetisk överlägsenhet i manskap och material, som uppvägs av tysk överlägsenhet i utbildning och ledning.

Trots sin skebara underlägsenhet går tyska armén till offensiv sommaren och hösten 1941, som övergår i defensiva strider under vintern då ryssarna får övertaget. Sommaren 1942 börjar på nytt stora tyska framryckningar på den södra fronten. Det leder till den märkliga sammandragningen av trupper till det militärt betydelselösa Stalingrad med en kraftig utbuktning av frontlinjen som ryssarna drar fördel av i sin vinteroffensiv som kostar Wehrmacht dess 6 armé. Vårvintern 1943 har von Mansteins pansar lärt sig att dra fördel av sin rörlighet och kan pressa motståndaren innan vårleran sätter stopp för striderna. Försommaren 1943 står det klart för båda sidor att en kraftig upprustning pågår på den centrala fronten vid Kursk.

Den 5 juli 1943 inleder starka tyska pansarstyrkor en offensiv från söder mot Kursk, Svagare styrkor i norr försöker också inbrytning. Ryssarna har mängder av manskap och stridsvagnar i reserv som de kan föra fram. Under en vecka tid kunde de tyskar pansaret långsamt tränga framåt. Men de var aldrig i närheten av att nå sitt mål, inringning av den ryska armén vid Kursk. Under andra halva av juli och augusti gick initiativet över till Sovjet, och de började att under hårda strider pressa tillbaka Wehrmacht. När stridaktiviteten avtog hade stod Sovjet som segrare, de hade hållit emot under den tyska offensiven och sedan själva kunna vinna terräng.

Slaget vid Kursk kostar båda sidor stor förluster, men det är första sommaren som ryska trupper kan stoppa tysk framryckning och börja tvinga dem på reträtt. Därför menar en del historiker att här kom den verkliga vändpunkten på östfronten. Sovjet gick från defensiva till offensiva strider. Wehrmacht kunde inte längre avancera, och skulle därför inte kunna avgöra kriget i Ryssland till sin fördel.