Djingis Khan

av John Man

Någon gång under 1160-talet föddes i Mongoliet en hövdingason. Han hette Temujin under större delen av sitt liv, men blev för eftervärlden Djingis Khan. Hövding över alla mongoliska stammar. Givetvis försvinner en man från den trakten och tiden i myternas dunkel. De många berättelserna om ungdomsårens faror och strapatser kan vara delar av dessa myter. Men i början av 1200-talet blev han mycket påtaglig och verklig för sin omvärld. Under en rad fälttåg på 1210-talet strömmade de ena mongoliska ryttarstyrkorna söder och öster ut in i norra Kina som erövrades. Under 1220-talets första år vände styrkorna västerut genom Sibirien, Afghanistan, Irak och genom Kaukasusområdet till Krim. Det var en hänsynslös ryttararmé som anföll. Den hade förmågan att förflytta sig mycket snabbt. 100 000 man med varder två eller tre reservhästar kunde storma fram utan att sinkas av långsamma trosstrupper. De mongoliska erövrarna hade inte upptäckt att man kunde skaffa sig underkuvade folk att beskatta, utan såg ny områden som beten för sina enorma skaror av hästar. Om det fanns folk som gjorde motstånd så dödades alla innevånare. Bönder var det mest meningslösa för de nomadiska mongolerna, de kunde utan vidare utplånas när skörden, hästfodret, var bärgad. På gamla dar vände Djingis Khan österut för att göra upp räkningen med kineserna, och under ett fälttåg i Kina avled han sommaren 1227, förmodligen ungefär 65 år gammal. Under sitt liv hade han förvandlat det mongoliska folket från en rad splittrade stammar till världens största rike med en yta större än det romerska imperiet eller Alexander den store rike.