Scenografi för ett ståndsmässigt liv

av Kajsa Bjurklint Rosenblad

Under den andra halvan av 1800-talet byggde adeln slott i Skåne i en unik omfattning. Boken analyser det faktorer som drev fram denna byggvåg. Den godsägande adeln var på väg att marginaliseras som politisk grupp. Den utgjorde inte efter 1866 en grupp med särskild plats i samhället. Samtidigt var det en grupp med historia och värderingar som skulle försvaras. Slotten i Skåne under tidigt 1800-tal ansågs omoderna 1700-tals herrgårdar. Medeltid och renässansborgar fanns det inte många av. När byggande satte igång fanns behovet båda att ska behålla sin ställning som utvald och att använda historien. Därför blev det historiska stilar som blev det önskvärda vid ombyggnader eller nybyggnader. Vid mitten av 1800-talet dominerade medeltidsborgen, senare renässansslottet. I inget av fallen var intresset att ta fram en äkta gammal stil, utan istället att använda element ur det gamla för att bygga ett hus som samtidigt var ståtligt, adligt, och en så bekväm bostad som det var möjligt. Bristen på svenska arkitekter och avståndet till Stockholm gjorde att påfallande ofta danska arkitekter blev anlitade. Författaren har inte funnit att det berodde på att man önskat söka sig tillbaka i historien till en tid när Skåne var danskt, utan framförallt berodde på att tillgången till skolade danska arkitekter var större.