Järnålder

av J M Cotzee

Samma dag som Elizabeth Curren får besked om sin obotliga cancer bosätter sig en luffare i hennes trädgård. Platsen är Sydafrika och tiden 1980-talet. Landet håller på att upplösas precis som Elizabeths kropp. Hon lever ensamt, och boken är en dagbok som hon skriver över sina sista månader, med tanken att den ska skickas till hennes enda barn, dottern som har lämnat Sydafrika för alltid och sedan många år bor i USA. Elizabeth försöker driva bort det nya och utmanande men har inte kraft för det. Först luffaren Vercuril, sedan husan Florence tonårige son Bheki, därefter hans kamrat John. De kommer till huset och tar plats i hennes tillvaro, visar liten eller ingen tacksamhet när hon försöker vara vänlig. De svartas uppror har börjat. De har ingen anledning att vara tacksamma mot vita. Elizabeth reser omkring i sin lilla Morris som är i så dåligt skick att hon alltid måste ha med sig någon som skjuter igång den. Hon upplever på när hålla mötet med det svarta upproret, och makten hårda svar då hon är med om att de tonåringar som hon känner dödas av polisen. Till slut sjunker hon in i dvalan, med den samtidigt opålitlige och trogne Vercueil vid sin sida.